Prestationsångest.
Vart inte en normal natt i natt heller. Kroppen vill sova men huvudet strejkar. Det vill tänka, allt för mycket för att jag ska palla att fatta vad det egentligen vill. Vaknade med en tom känsla i bröstet. Som om att natten hade tagit något ifrån mig, men vad?

Jag älskar när jag kan vinna. Men hatar vetskapen om att det kommer ge igen!


Någon dag kanske jag kör över dig här utanför...

Shape up!