Jag tycker att det hela med Michael Jackson känns tragiskt. Det som känns mest tragiskt är tanken på att på slutet innan han dog hörde man inte mycket om honom, nu när han väl har dött går det inte många minuter utan att man påminns om honom. Okej han har fått stor uppmärksamhet förr, men inte nu på länge. Det irriterar mig, så fort någon går och dör blir det så stort, en avdankad stjärna uppmärksammas inte förns den dött.

Idag har det kollats på de sista avsnitten från DH, i sällskap med Alvin som för övrigt blev en månad idag, shit vad tiden går!
Sen mys med Ada och besök hos kusinen innan fika. Kvällen har vi tillbringat i Köping, poker, mys, misslyckat hårfärgeri och ätande har schemat vart fullt av. Ätande tog nog störst plats så nu ligger man här som en ballong och mår dåligt..

Norrlänningen ringde nyss, imorrn kl 10.00 blir det cykling/inlines till Skillinge för att fiska med Blondieman och Brunoman. Nu ska jag ligga och beundra MJ, vilken entertainer alltså.