När det känns som mörkast, när hösten tränger på och man börjar förlora hoppet om solen så kommer de, som solstrålarna själv... Desperata Hemmafruarna!
Det är det one and only jag följer slaviskt. Och jag är värd det. Det är inte ofta jag sitter och slappar framför TV:n, än mindre en hel timme. Men även denna höst, som så många andra är Tisdagar kl: 21.00 heliga!

Idag har jag vart hurtig, skulle bli pump men blev istället en (kort) springtur. Kände att huvudet var proppat till max och att det måste ut. Så på med springdojjorna, pica up Maggie, Smilla och Ada sen bar det av, och hej vad det gick. 
Efter en kort tids död var det dags för matlagning, Kf-sås med spagetti och sen hårfärgning. Förhoppningsvis blir denna gång mer lyckad än förra gången jag farvade Maggies kalufs..

Hörde från en gammal classmate idag, det gjorde mig glad. Ännu gladare blev jag när jag fick reda på att hon ibland snokar på min blogg=) 

Här kommer en bild som betyder mycket för mig, eller bilden i sig betyder kanske inte så mycket, men människorna på bilden betyder desto mer!

Om jag älskar dem, som jag älskar dem!