Jag är en blödigt typ. Jag gråter ofta till fimer, jag tycker synd om typ allt & alla och jag kan få extremt dåligt samvete, eller tålamod som sis no.5 tror att det heter =). Det sistnämda har hänt idag, två gånger.

Först lekte jag receptionist på jobbet, eftersom att den ordinarie har semester. Jag hade allt under kontroll och skulle just kopiera upp OH-papper till en man. Vi sista kopieringen började det lukta aningen bränt, maskinen gjorde ifrån sig höga ljud och det lyste rött. Jag hade på några sekunder lyckats ha sönder vår kopiator/skrivare vilket innebär att ingen på detta kontor nu kan varken kopiera eller skriva ut. Grattis!

Andra gången var nu ikväll. Som gubben i lådan dyker jag ofta upp lite här och var. Ikväll ledde det till att jag "kom på" några som gjorde nå de inte skulle göra. Jag blev så arg så jag skakade (det var inget direkt allvarligt) och gav dem lite skäll, eller nej jag gav de en tillsägelse. För att de gjort FEL. Alltså gjorde jag RÄTT. Men tro på fan att jag fick dåligt samvete. WHY??? För att jag är en looser vad gäller samvete.

Idag var vi Centralbarn på nytt. Från att äga skolan för sju år sedan till att gå runt som en fjantig turist. För det var just så jag kände mig, som en turist blandat med en inbrottstjuv. Det var spännande att lalla runt utan besöksbricka, som numera är obligatoriskt på Kung Karlsskolan som det nu heter. Allt som var så stort för nio år sedan var plötsligt så litet, världens längsta korridor var nu bara några meters gång.
Kul? nej! Ångetsframkallande? JA!

Jag har en vän som är elak och utnyttjar mina dåliga och fula stunder i rampljuset för att lyfta fram sig själv.
OK? Nop. Hämnd på G? Jupp!

Imorrn väntar morgonlatte hos min PF (personliga frisör). Håret ska cuttas och färgas, latte ska slurpas men mest av allt ska det skvallras, det hör liksom till hos frisören!

Sleep tight! 


Haha!=)