Astrid in my heart.
Jocke med kniven, Madicken, Konstapeln, Pippi, Lotta, Tjorven, Nils Karlsson Pyssling
och Astrid her self i egen hög person var några av de som var där och festa loss!
Sjäv var jag nog en av partyts mest svårgissade karaktärer, Pipps döda morsa.
Enligt sägnen skulle hon vara en jäkel på att röka, kröka och slampa.
Kan nog inte påstå att hon var nått av de i Lördags, men kul hade hon!
Tjorven hade gjort det riktigt bra med dekoration, mat, quiz och andra roligheter.
Vårt senaste projekt, Kamphesten, gjorde sin debut och det med bravur.
Skratt, tårar och glädje lockades fram hos många, bingo!
Kul med lite valuta för all sveda och värk vi lagt ner på det.
En av medlemmarna i Kamphesten satsar på världsturné,
så låten gick varm fram till småtimmarna! =)
För att få fram det perfekta utseendet för kvällen sprayades håret rött,
och det fick jag sota för så här i efterhand kan jag lova.
Typ allt jag äger och har skimrar numera i rött.
Kläder, hår, sängkläder, näsa, badlakan, öron, lägenhet och Magda.
Jäkla färg att sitta, inte ens hårtvätt x5hjälpte..
Men ska man vara fin får man lida pin har jag hört!
Jeje nu sleep, imorn ska jag försöka orka med dagen, det har jag inte gjort idag!
Tjillevippen!
Kostar att ligga på topp.
Snart Torsdag.
Vilket innebär kurs på dagen och halvårsmöte all night long.
Kunde vart roligare faktiskt, sånt där med "stora" möten är inte riktigt min melodi..
Men det är bara att gilla läget!
Dagen som var vart iaf bra.
Djupa ämnen diskuterades och jag vill nu förändra världen lite, lite mer än innan!
Eskilstuna hanns också med på kvällskvisten, så det var ju top notch!
Allt avslutades med vånda och ångest-träff inför helgens maskerad.
Vad hände med ”vanliga” fester??
Lönen kom nyss in på kontot och vips! sa det bara
så var typ 10.000(!) borta från kontot.
Vad hände? Antar att det kostar att ligga på topp…
Nehe nu ska jag försöka sova, en av de saker jag kommer
få ägna mig mer åt nu, eftersom att det är gratis!
Huvudet här, hjärtat där.
Samtidigt som jag jobbar tränar jag inför min kommande karriär!
Nu är längtan efter resan stor som bara den,
inatt befann jag mig redan där men i verkligheten är det 40 dagar kvar innan vi drar.
Motivationen för livet är lite si och lite så just nu,
och mitt huvud vill tänka på allt annat än den borde.
Igår besöktes Eskilstuna och med mig hem ville jag ha ett nytt modem och
maskeradkläder till helgens bravader.
Kläderna lyste med sin frånvaro.
Modemet fixades, snabbare, snyggare och förhoppningsvis bättre än det förra.
Eftersom att Tre älskar mig så fick jag en tele på köpet,
och kirrade då ett Thailands-abonnemang samtidigt.
Så nu behöver ni inte oroa er,
för ynka 69 öre/min kan vi ta emot era samtal när vi är ute i världen och far!
Skickar numret till vissa utvalda, borde du vara en av de, så hör av dig!
Det är något speciellt med Tre och deras stuff, man faller liksom som en fura!
Min senaste kärlek kom här om veckan också, undervattenskameran!
Shit vad jag ska smygfota under vattnet!
Nu väntar lunch-date med Annika och efter det två möten,
sen förhoppningsvis, om det hinns med, en påhälsning i Eskilstuna!=)
Tjolahopp!
Min kamera är så cool, att den kan fota under vatten!
Tjugofyra, check!
förutom att man nu är ännu äldre än de som är yngre, typ.
Födelsedags-kvällen tillbringades uppe på Ulvesund,
med typ 100 andra personer och alla var klädda i sportens tecken.
Själv tog jag cykeln upp men klota på vägen så jag fick bli en ”skadad cyklist”..
En lyckad och rolig kväll, måste jag säga!
Gårdagen var lugn, Sarra-häng med Bit för bit och umgänge.
Speed-shopping på Konsum sen hem och fixa iordning för kalaset,
(Vilket jag trodde att man inte behövde ha när man fyllde 24)
men alltid kul med främmande!
Fick otroligt bra och roliga presenter,
vilket var snäppet mer chockerande än att det kom en massa folk,
roligt är bara förnamnet!
Något annat som var roligt var alla grattis-hälsningar.
Facebook, visst men ändå lite fusk!=)
Sms:en och de samtalen som trillade in all day long
var dock riktigt fina och grymt uppskattade!
Min och Idas kvälls-tripp till ICA kändes nästintill som ett lyckorus,
är det så här glad och lycklig man känner sig när man är 24??
Avslutade kvällen med ännu mer besökare och film-mys på hög nivå!
Tennisspelaren, cyklisten, karate Kid, Den feta baseboll-spelarn och Schack-spelarn,
kunde inte bli annat än supermysig avslutning på helgen!
Idag är en sån där måndag som man inte orkar med,
men nu kallar jobbet igen så heipa!
Två cyklister, den ena klantigare än den andra!
Jag hittade det magiska men inte det tragiska igår kväll.
Okej kvällen igår.
Finner ord, men vet inte vilka jag ska använda.
När man som artist går ut på scen och ser ett fullsatt kokande hov,
hur gör man då för att göra en magisk, fantastik och rolig
summering av de tio första åren som artist?
Man behöver tydligen inte göra så mycket mer än att heta Håkan.
Håkan Hellström.
Det jag var med om igår var stort, från att stå och shaka och skrika ena sekunden
till att sitta lugnt med tårar i ögonen och försiktigt sjunga med i en
smärtsam kärlekshistoria den andra.
Att dirigera alla dessa människor att göra det kan inte vara det lättaste,
men han klarade det, utan anmärkning.
Hovet gick från att vara ett oändligt stort dansgolv med typ 10.000 dansande främlingar,
till ett vardagsrum någonstans i Sverige med ett kompisgäng och
en känslig plågsam smärta i luften.
Denna omställning skedde på ett fåtal sekunder och de fick oss att göra det.
Det största i det hela är inte sången, det är inte att alla står och sjunger med och
kan alla texter eller att bandet är så otroligt tight. Även om allt detta är stort.
Utan det är att en helt vanlig kille, från ingenstans någongång bestämde sig
för att göra det och gör det.
Kom inte och säg att det hade kunnat vart du eller jag.
För vi skulle aldrig våga ta chansen att bli utskrattade eller utbuade.
För tio år sedan trodde han inte att han skulle bli så stor,
nu står han på en scen inför ett fullsatt hov och väntar på att
publiken i kör ska sjunga att han var bättre förr, men vägrar.
Det kallar jag en vinnare.
Over and out.
101110
Har jobbat satan idag,
dator + kaffe+ pappersdrivor =ett steg fram, två tillbaka, två fram. You know.
Men är ändå himla nyttigt att jobba lite administrativt, trots att det suger.
Nu har jag en ordentlig hemlängtan, skönt att jag snart är där!
Den tuffaste matchen någonsin väntar nu.
Vinner jag den, vinner jag allt.
Förlorar jag den, känns allt förlorat.
Jag hade helst sluppit denna match, men nu finns ingen återvändo.
Så det är bara att köra. All-in, allt eller inget.
Nu lobotomi-känsla all night long. Tjepp
Han vet vilken dy jag varit i.
”Håkan Konsert”.
Enligt Markus Larsson var den en otroligt vacker och gripande konsert i helgen.
Jag tror på Markus, men jag längtar till att få avgöra det själv, på lördag.
Det är hans texter, det är hans funderingar som lika gärna kunde vara en annans.
Skillnaden är bara att han säger det på ett sånt sätt man skulle kunna döda för att kunna.
Han erkänner nederlag och han uttrycker missär, men på ett otroligt vackert sätt.
Första gången jag såg Håkan live måste vart på Hultsfred, kan det vart 2003 kanske??
Sen har vi följt varandra, och sammanlagt har det blivit typ fyra träffar, de sista två totalt magiska.
Jag har också haft äran att jobba på en Håkan-konsert.
Backstage-ansvarig, februari 2009 i Västerås.
Jag hade ågren innan, många artister man jobbat med har vart självbelåtna svin
som tror de äger världen, fast på fel sätt.
Jag ville inte att Håkan skulle vara sån, jag ville inte förstöra min illusion av honom.
När jag tackade ja, så insåg jag att det kunde förstöra allt.
När han sen kom in i lokalen, hälsade, var aningen blyg, försiktig,
tacksam och så in i helvete trevlig och tacka allt och alla på sin breda göteborgska
växte han ännu mer i mina ögon.
Det var då jag blev fast, det var där någonstans jag började förstå vem han var, på riktigt.
Idag ångrar jag inte att jag tog det där jobbpasset.
Så Håkan nu gäller det.
Ljug för mig, ljug för mig och få allt att kännas bra på lördag.
Längtan
Nedräkningen började på 119 och nu är det bara 59 dagar kvar att längta!
Snart så.. Snart så..