Gassch. Inatt är en sån där dryg natt.
Somnade som en stock innan tolv och applåderade mig själv för denna bedrift,
men det varade inte länge, 30 min senare och klarvaken..
Efter att ha vridit och vänt trekvart gav jag upp,
det fanns massor med jobb att göra, så varför inte göra det kl ett en onsdag-natt liksom?
Måste ändå medge att jag har det rätt mysigt,
och jag är nöjd med vad jag åstadkommit hittills inatt!

Imorn hämtar vi vår nya familjemedlem. Än har han inget namn,
men jag tippar, och hoppas på Sixten.
Jag ska lära Sixten allt jag kan, så vi går ut hårt från början,
Tippar på att vår första helg kommer se ut såhär:
Vi börjar med en pokerrunda på fredag, några öl och lite folk.
På lördagen blir det först fotboll för att sen dra vidare på tjej-middag
(han är så ung så han räknas inte som hane än)lite käk, massa snack och vin.
På söndag får han varva ner, lite badminton och nån film kanske..
Nej då, tror hans nya liv får börja i hemmets lugna vrå,
men en sak är säker och det är att det kommer bli
ur-mysigt med en liten bebis-hund, hoppas bara att Ada håller med..

Nehe känns inte som jag kommer så mycket längre inatt,
slå på en film och försöka somna kanske.

Hejpa!

Sixten i framtiden?

När man jobbar som jag gör är det svårt att hålla känslor utanför.
Lycka, frustration, irritation, glädje, sorg, förtroende, förgäves och stolthet
är bara lite av det jag möter nästintill dagligen. 
Efter helgen känner jag: Lycka, glädje och inte minst stolthet.
Att se unga människor känna stolthet och lycka över vad de åstakommit
är nog fan det bästa och största pay-back jag får, och det är nog mer än jag förtjänar.
Men fan vad skönt det känns när man känner såhär, så det så!

Kan ha sett bland det sötaste jag någonsin sett idag.
Jag smälte som mjukglass i solen i min stol!

Om en vecka ska jag mysa sönder med denna filur!

Sportiga badbrudar.

..som David skulle sagt!

Ny vecka, nya tankar. Noll blogg-sug!
Har haft en flygande start på veckan med löpning och flera prommisar.
Känner jag mig rätt så varar det kanske denna vecka ut,
men hey en skräll är ju alltid roligt!

I helgen vart det Esklstuna x3. Umgänge, shopping och Harry.
Umgänget i fredags var välbehövligt och great.
Shoppingen i lördags var under all kritik, men snart den 27:e igen!
Harry var över förväntan och Tobie var roligare än aldrig förr!

Nu har plugget startat på allvar igen.
Matten är igång och Engelskan närsom.
Jag kan inte påstå att jag är nå mattesnille, men däremot är jag envis.
Det hjälper tyvärr inte alltid så bra när det gäller matte,
så matematikern M fick sig ett samtal idag.
Innan jag typ läst klart talet för honom sa han svaret.
Tack då.

På torsdag väntar cut, och det av rang.
Mår typ illa och har ont i magen redan nu,
men man måste väl våga och vinna I guess!

Nehe boring blogg.

Bye.


 

Feels like a circle around me while I wait for more.

Igår kom söndags-ångesten, liksom många söndagar förr, 
men igår kändes den liksom mer.
Chattade med MM på fb, fb har den coolaste och bästa chatten ever,
coolare än bollrummet på yahho, not.
Anyway, vi låg i våra sängar på olika sidor av Kungsör.
MM frågade mig varför det är på kvällarna ångesten kommer och jag fick fram ett,
enligt mig själv, snabbt och nästintill brilliant svar.

” Därför att då ligger man själv i sin säng och känner att man kunde
vakna dagen efter till ett nytt meningsfyllt spännande liv
eller att man kunde somna bredvid en meningsfull människa men man gör varken eller!”
Då vart det djupt. Riktigt djupt, och tur var väl det.

Jag har ett jävla roligt och varierande jobb, som jag trivs på.
Jag skulle till och med kunna säga att jag älskar mitt jobb.

Jag har bekanta, kompisar, familj och vänner som jag älskar, över allt annat.

Jag känner just nu mer rädsla än längtan att somna bredvid en allt för meningsfull person.
Jag har försökt, men kom på att jag inte var där än,
och det är något jag kunde ångrat igår eller imorgon, men det är för sent.

Men, jag känner att något saknas, att jag lever mitt liv i väntan på något,
men vad vet inte ens jag svaret på!

Där för gjorde vi det idag, vi bokade vår resa.
Det enda som kan stoppa oss nu är akut sjukdom eller ännu värre, döden.
Om det stoppar oss är det meningen,
men jag dör hellre i vetskap om att jag hade en plan,
att jag var på väg någonstans, än att dö med en längtan eller saknad efter något.
Jag känner att det är en början.

Det här vart deep shit, men nångång ska det bli det också!

Bättre att ångra något man gjort, än något man inte gjort.

Eller?

När jag skulle ta bilen till jobbet idag lyste oljelampan,
som den bil-nird jag är vet jag att den ska fyllas på omedelbart.
Driva förbi OK för att fixa, problemet var bara att jag inte visste var fan oljan skulle i.
Hängde, låg och kröp in i motorn typ, hade mina aningar men vågade inte chansa..
Så vad gör man då? Jo man mms:ar sin RiNaB (Räddare i nöden ang. Bilar)-David.
Efter att blivit utskrattad fick jag tillslut svar på var oljan skulle i,
där jag trott såklart, men det var värt en utskrattning för att det skulle bli rätt.

Efter jobbet kom min kille för att följa med på fotboll.
Drog för en speed-shopping innan och utanför affären träffade jag
en muslimsk kvinna jag stod och prata med,
medan Theo stod med hakan nere vid fötterna och såg oerhört fundersam ut.
När vi pratat klart frågade Theo: 
"Var den där tanten från medeltiden eller?"
"Ehh nej hon är från Irak.."
Tilläggas bör att jag och Theo för några veckor sedan var på
medeltidsdagar och att Theo fyllde fem i fredags..

Sen vart det alltså fotboll, där vi fick se KBK ta hem en skön men inte allt för säker seger.

Nu blir det Desperate och försök till sömn.

Catch you!

Skulle kunna vara en till hälften medeltids-kvinna.