Dags för ett D.
Blev en sen eftermiddag/tidig kväll på kontoret i min ensamhet.
Boring var känslan då, lättnad är känslan nu.
Efter jobb vart det en kort chill med mig själv.
Sen dags för påpälsning och promenad till ishallen för att kika sista matchen för i år.
Och sista gången för mig att se KIK denna säsong.
Himla spännande och rolig match.
Det vart vinst, och tur var det för Persa om man säger så..
Nu väntar sängen på mig.
Imornbitti blir det hurtig tur med inslag av jobb,
sen är tanken att ett köpcenter nära dig ligger risigt till!
Julklapar måste inhandlas, den stora frågan är bara vad som ska köpas..
Jaja det är ett I-landsproblem av rang så nog med det.
Om en vecka är julafton slut, om två veckor är det ett nytt år.
Gassch vad tiden går, hej kom och hjälp mig!
Nu skriker Ryan, så lika bra att lägga ner detta då! =)
Nattsällskapet är inget att klaga på..
That´s what friends are for!
Detta inlägg skulle komma sisådär 01.00 typ,
men blogg.se ville inte som jag så därför läggs det in nu!
Here it is:
Kom hem på tok för sent, och på tok på för dåligt humör.
Innanför dörren möttes jag av två solstrålar i min soffa,
tända ljus och en nystädad lägenhet.
Kan man få bättre vänner?
På senare tid har de också överöst mig med ”impuls-presenter”,
såsom filtar, ljus, julstrumpa, CL, julgransmatta, glöggmuggar
och en dag hängde en dörrdekoration med julinspiration på min ytterdörr.
När jag är sjuk kommer de som en självklarhet med snus
och annat som gör livet värt att leva.
Finns det några baktankar kanske??
Nej jag tror helt enkelt att jag har himla bra och omtänksamma vänner!
Tack för det Gud och tack till er som står ut med mig och alla mina kontrollbehov.=)
Nu börjar det stressa på, strax dags för resa och noll jobb på cirkus 65 dagar.
Ångesten börjar växa, hur ska allt gå när jag är borta?
Antagligen kommer det gå så jävla bra, och det hoppas jag med.
Då kanske jag kommer hem och inser att jag inte kan göra allt.
Utan att andra klarar biffen minst lika bra.
Det vore ju minst sagt otroligt skön t.
Några av de braiga människorna jag har omkring mig!
Summan av kardemumman?
1. Klistermärkena från snusdosor sitter ordentligt när man tejpar de på element,
Kronan är speciellt svår att skrubba bort.
2. Att blanda div. olika rengöringsmedel, lacknafta och annat hjälper bra mot skit,
och du får nästintill en gratis fylla på köpet.
3. Nagellack och T-sprit går inte ihop.
4. Tejp och klistermärken på vita dörrar är ett helvete.
5. Intorkade tuggade tuggummin på golv är drygt..
6. Att jobba för mycket och bära tunga grejer upp och ner är fortfarande jobbigt.
När jag väl kom hem från jobbet idag så var jag nästintill döende.
Slängde mig in i en varm dusch för att sen fortsätta jobba vid datorn.
Men jag ville aldrig mer komma ut.
Tillslut var jag dock tvungen, kan ju inte leva i duschen..
Som vanligt så spelade min kropp mig ett spratt när det blir lite mycket.
Febern kom och orken för allt försvann.
Men jag löste det ändå, älskar att vinna dessa fighter mot the fever!
Måste leda med 30-2 eller nå vid det här laget!
Nu orkas dock inget mer idag, och imorn ska (måste) jag må bra!!
Får sällskap av Jason aka Ryan nu, mys!
Stackars I-länder
Fan vad det ska hända grejer då.
I-landsproblem är rätt roliga problem eftersom att
de överhuvudtaget egentligen inte är några "problem".
Men vi i Sverige har ju knappt något att reagera över eller kalla problem
om man jämför med många andra länder, så vi måste liksom ha dessa
så att folk kan tycka lite synd om oss och förstå att vi faktiskt också har problem.
Trots att vi har en jävla massa våldsbrott, övergrepp och nu också terrordåd i Sverige, igen,
så skapar vi ändå dessa I-landsproblem.
Gulle oss, nej jag menar stackars oss!
Mitt största I-landsproblem för dagen:
1. Det finns inga lock till våra "take-away-kaffe-muggar" på jobbet.
Poor poor me!
Fyndig bild, till fyndigt inlägg.
Mondaymorning.
Saker och ting börjar rucka på sig, sakta men säkert!
Jag är så himla övertygad om att det kommer bli så bra,
jag kan knappt bärga mig och när jag tänker på det får jag nästan
det där stolta löjliga leendet som M annars är känd för .
Håll ögonen öppna folks.
Det kan bara inte bli nå annat än succé.
Just Make it Work!
Härlig bild på mindre härligt folk?
T.r.ö.t.t.
För trött för tänket.
För trött för livet.
Men lika glad är jag för det, fast gladast är nog huvudet som snart får sova! =)
Hejpa!
Tack så mycket hjärnskrynklaren!
Jag har under hela detta år gått hos en leg. Psykoterapeut som det så snyggt heter.
När jag fick chansen att gå till en Psykoterapeut så tvivlade jag.
Det är väl bara knäppskallar och annat löst folk som går dit?
Men efter vårt första möte insåg jag att det var just det jag behövde,
och vad många andra säkerligen behöver, men inte vet än.
Man behöver inte vara självmordsbenägen, inne i en djup depression
eller nått annat tungt, som folk tror för att gå.
Det kan vara att man är stressad, inte vet vart man är i livet, ha sömnproblem.
Eller som i mitt fall, när mycket har blivit på tok för mycket
och när andra personer och deras beteenden påverkar ens liv alldeles för mycket!
Eller nå helt annat, såklart!
Tänker man efter så är det ju till och med lite ”inne” att ha en terapeut,
typ alla kändisar och jag har en, coolt!
I alla fall, så har jag idag haft den sista träffen på länge eller
någonsin med min hjärnskrynklare, som han gärna kallar sig.
Det känns sådär.
Han har fått mig på så många andra tankar och
fått mig att se så många nya möjligheter som jag inte trodde fanns.
Jag har också insett mer vem jag är och inte vem jag tror jag är.
Med andra ord ångrar jag inte en sekund av att jag började gå hos honom.
Jag hoppas och tror (nästan vet) att jag blivit en bättre människa tack vare honom.
Det är imponerande hur mycket man faktiskt har att säga när någon lyssnar!
Så, en given plats på tacklistan är vad han har, om och när jag blir känd!
Tack, tack och åter tack!
Gassch nu blir jag nästan rädd för mig själv, så öppen som jag är nu!
Men det är antagligen hjärnskrynklarens ”fel”.. =)
Hålla huvudet högt..
Man kan bara älska och förlora stort,
det finns alltid saker man inte skulle gjort.
Att följa sitt hjärta, fem ord som jag köpt.
Man kan bara förlora och hålla huvudet högt.
-Eldkvarn, huvudet högt.
True that.
Ursäkta röran, jag bygger om.
Ovanligt rörigt inlägg, för en ovanligt lugn helg.
Mitt 24-årig liv har hittills bestått av mycket fester och alkohol.
Åldern börjar ta ut sin rätt, så denna helg blev hur lugn som helst.
Fredagskvällen bjöd på hellyxig mys-middag för tre,
urdålig hockeymatch, förföljelsemani och avslutades med
film och sovande sällskap.
Klockan ställdes och imorse var man uppe tidigare än tuppen.
Sladda iväg till Arboga för att jobba bort en lördagsförmiddag.
Hem, på med termobyxorna, lasta in de tre hyntarna (Ada, Milton och Magda)
och dra för att leka av sig i snön framför en kamera.
Sen vart det nedvarvning och i paketet ingick
alltifrån kaffe, tutt-kläm och middag, lovely!
Som om inte detta vore nog, fick även Köping ett celebert besök på kvällskvisten.
Youtube, bees, mysiga barn och umgänge stod på schemat, störtskönt!
Nu är det nedvarvning med spotify innan sömnen måste komma.
Ska upp och hurta imorn bitti, och då måste man vara utvilad
för på våra hurt-rundor går det undan vill jag lova!
Nu är ju inte helgen över än, så jag kan inte garantera att den blir helt lugn,
bjuds det upp till Söndagsfest kan jag inte lova nå..
Gör en crazy grej och bjuder på en crazy bild till tråkigt inlägg!
Lotta, Astrid aka stålkärringen och Pippis morsa överexponerar!
Glider med, typ.
För jag vet inte vad jag ska skriva.
Jobbet rullar på som bara den, och jag rullar med.
Gäller att följa strömmen någonstans!
Idag vart det ett lååångt jobb-pass..
Segt är bara förnamnet. Boring skulle kunna vara mellannamn.
Efternamnet är ett för fult ord för att publicera!
Nu är det seg och häng-känsla som gäller.
Och jag hoppas att utslag, blåsa och frossa bara är inbillning.
Imorn blir det roligare däremot.
Möten på fm, tårtbakning på lunchen, julfika på em och mys med band på kvällen.
Perfa!
That´s it for today. Nu kallar sömn!
Typ jag, typ nu. Fast ändå inte. Men känslan är densamma,
fast med mindre alkohol i blodet. Typ.
Har gått och snöat in mig på en låt också, eller nej två ,
men den ena går lite såhär…:
cause I don´t think that they´d understand.
When everything´s made to be broken,
I just want you to know who I am.
Astrid in my heart.
Jocke med kniven, Madicken, Konstapeln, Pippi, Lotta, Tjorven, Nils Karlsson Pyssling
och Astrid her self i egen hög person var några av de som var där och festa loss!
Sjäv var jag nog en av partyts mest svårgissade karaktärer, Pipps döda morsa.
Enligt sägnen skulle hon vara en jäkel på att röka, kröka och slampa.
Kan nog inte påstå att hon var nått av de i Lördags, men kul hade hon!
Tjorven hade gjort det riktigt bra med dekoration, mat, quiz och andra roligheter.
Vårt senaste projekt, Kamphesten, gjorde sin debut och det med bravur.
Skratt, tårar och glädje lockades fram hos många, bingo!
Kul med lite valuta för all sveda och värk vi lagt ner på det.
En av medlemmarna i Kamphesten satsar på världsturné,
så låten gick varm fram till småtimmarna! =)
För att få fram det perfekta utseendet för kvällen sprayades håret rött,
och det fick jag sota för så här i efterhand kan jag lova.
Typ allt jag äger och har skimrar numera i rött.
Kläder, hår, sängkläder, näsa, badlakan, öron, lägenhet och Magda.
Jäkla färg att sitta, inte ens hårtvätt x5hjälpte..
Men ska man vara fin får man lida pin har jag hört!
Jeje nu sleep, imorn ska jag försöka orka med dagen, det har jag inte gjort idag!
Tjillevippen!
Kostar att ligga på topp.
Snart Torsdag.
Vilket innebär kurs på dagen och halvårsmöte all night long.
Kunde vart roligare faktiskt, sånt där med "stora" möten är inte riktigt min melodi..
Men det är bara att gilla läget!
Dagen som var vart iaf bra.
Djupa ämnen diskuterades och jag vill nu förändra världen lite, lite mer än innan!
Eskilstuna hanns också med på kvällskvisten, så det var ju top notch!
Allt avslutades med vånda och ångest-träff inför helgens maskerad.
Vad hände med ”vanliga” fester??
Lönen kom nyss in på kontot och vips! sa det bara
så var typ 10.000(!) borta från kontot.
Vad hände? Antar att det kostar att ligga på topp…
Nehe nu ska jag försöka sova, en av de saker jag kommer
få ägna mig mer åt nu, eftersom att det är gratis!
Huvudet här, hjärtat där.
Samtidigt som jag jobbar tränar jag inför min kommande karriär!
Nu är längtan efter resan stor som bara den,
inatt befann jag mig redan där men i verkligheten är det 40 dagar kvar innan vi drar.
Motivationen för livet är lite si och lite så just nu,
och mitt huvud vill tänka på allt annat än den borde.
Igår besöktes Eskilstuna och med mig hem ville jag ha ett nytt modem och
maskeradkläder till helgens bravader.
Kläderna lyste med sin frånvaro.
Modemet fixades, snabbare, snyggare och förhoppningsvis bättre än det förra.
Eftersom att Tre älskar mig så fick jag en tele på köpet,
och kirrade då ett Thailands-abonnemang samtidigt.
Så nu behöver ni inte oroa er,
för ynka 69 öre/min kan vi ta emot era samtal när vi är ute i världen och far!
Skickar numret till vissa utvalda, borde du vara en av de, så hör av dig!
Det är något speciellt med Tre och deras stuff, man faller liksom som en fura!
Min senaste kärlek kom här om veckan också, undervattenskameran!
Shit vad jag ska smygfota under vattnet!
Nu väntar lunch-date med Annika och efter det två möten,
sen förhoppningsvis, om det hinns med, en påhälsning i Eskilstuna!=)
Tjolahopp!
Min kamera är så cool, att den kan fota under vatten!
Tjugofyra, check!
förutom att man nu är ännu äldre än de som är yngre, typ.
Födelsedags-kvällen tillbringades uppe på Ulvesund,
med typ 100 andra personer och alla var klädda i sportens tecken.
Själv tog jag cykeln upp men klota på vägen så jag fick bli en ”skadad cyklist”..
En lyckad och rolig kväll, måste jag säga!
Gårdagen var lugn, Sarra-häng med Bit för bit och umgänge.
Speed-shopping på Konsum sen hem och fixa iordning för kalaset,
(Vilket jag trodde att man inte behövde ha när man fyllde 24)
men alltid kul med främmande!
Fick otroligt bra och roliga presenter,
vilket var snäppet mer chockerande än att det kom en massa folk,
roligt är bara förnamnet!
Något annat som var roligt var alla grattis-hälsningar.
Facebook, visst men ändå lite fusk!=)
Sms:en och de samtalen som trillade in all day long
var dock riktigt fina och grymt uppskattade!
Min och Idas kvälls-tripp till ICA kändes nästintill som ett lyckorus,
är det så här glad och lycklig man känner sig när man är 24??
Avslutade kvällen med ännu mer besökare och film-mys på hög nivå!
Tennisspelaren, cyklisten, karate Kid, Den feta baseboll-spelarn och Schack-spelarn,
kunde inte bli annat än supermysig avslutning på helgen!
Idag är en sån där måndag som man inte orkar med,
men nu kallar jobbet igen så heipa!
Två cyklister, den ena klantigare än den andra!
Jag hittade det magiska men inte det tragiska igår kväll.
Okej kvällen igår.
Finner ord, men vet inte vilka jag ska använda.
När man som artist går ut på scen och ser ett fullsatt kokande hov,
hur gör man då för att göra en magisk, fantastik och rolig
summering av de tio första åren som artist?
Man behöver tydligen inte göra så mycket mer än att heta Håkan.
Håkan Hellström.
Det jag var med om igår var stort, från att stå och shaka och skrika ena sekunden
till att sitta lugnt med tårar i ögonen och försiktigt sjunga med i en
smärtsam kärlekshistoria den andra.
Att dirigera alla dessa människor att göra det kan inte vara det lättaste,
men han klarade det, utan anmärkning.
Hovet gick från att vara ett oändligt stort dansgolv med typ 10.000 dansande främlingar,
till ett vardagsrum någonstans i Sverige med ett kompisgäng och
en känslig plågsam smärta i luften.
Denna omställning skedde på ett fåtal sekunder och de fick oss att göra det.
Det största i det hela är inte sången, det är inte att alla står och sjunger med och
kan alla texter eller att bandet är så otroligt tight. Även om allt detta är stort.
Utan det är att en helt vanlig kille, från ingenstans någongång bestämde sig
för att göra det och gör det.
Kom inte och säg att det hade kunnat vart du eller jag.
För vi skulle aldrig våga ta chansen att bli utskrattade eller utbuade.
För tio år sedan trodde han inte att han skulle bli så stor,
nu står han på en scen inför ett fullsatt hov och väntar på att
publiken i kör ska sjunga att han var bättre förr, men vägrar.
Det kallar jag en vinnare.
Over and out.
101110
Har jobbat satan idag,
dator + kaffe+ pappersdrivor =ett steg fram, två tillbaka, två fram. You know.
Men är ändå himla nyttigt att jobba lite administrativt, trots att det suger.
Nu har jag en ordentlig hemlängtan, skönt att jag snart är där!
Den tuffaste matchen någonsin väntar nu.
Vinner jag den, vinner jag allt.
Förlorar jag den, känns allt förlorat.
Jag hade helst sluppit denna match, men nu finns ingen återvändo.
Så det är bara att köra. All-in, allt eller inget.
Nu lobotomi-känsla all night long. Tjepp
Han vet vilken dy jag varit i.
”Håkan Konsert”.
Enligt Markus Larsson var den en otroligt vacker och gripande konsert i helgen.
Jag tror på Markus, men jag längtar till att få avgöra det själv, på lördag.
Det är hans texter, det är hans funderingar som lika gärna kunde vara en annans.
Skillnaden är bara att han säger det på ett sånt sätt man skulle kunna döda för att kunna.
Han erkänner nederlag och han uttrycker missär, men på ett otroligt vackert sätt.
Första gången jag såg Håkan live måste vart på Hultsfred, kan det vart 2003 kanske??
Sen har vi följt varandra, och sammanlagt har det blivit typ fyra träffar, de sista två totalt magiska.
Jag har också haft äran att jobba på en Håkan-konsert.
Backstage-ansvarig, februari 2009 i Västerås.
Jag hade ågren innan, många artister man jobbat med har vart självbelåtna svin
som tror de äger världen, fast på fel sätt.
Jag ville inte att Håkan skulle vara sån, jag ville inte förstöra min illusion av honom.
När jag tackade ja, så insåg jag att det kunde förstöra allt.
När han sen kom in i lokalen, hälsade, var aningen blyg, försiktig,
tacksam och så in i helvete trevlig och tacka allt och alla på sin breda göteborgska
växte han ännu mer i mina ögon.
Det var då jag blev fast, det var där någonstans jag började förstå vem han var, på riktigt.
Idag ångrar jag inte att jag tog det där jobbpasset.
Så Håkan nu gäller det.
Ljug för mig, ljug för mig och få allt att kännas bra på lördag.
Längtan
Nedräkningen började på 119 och nu är det bara 59 dagar kvar att längta!
Snart så.. Snart så..
Boka biljetter, check!
Lördagen den 13:e strålar vi samman och sjunger som aldrig förr!
Med mig har jag ett trevligt litet gäng bestående av:
Izzy ”Norrlänningen” Sjödin, Jonatan ”Poeten” Björklund och
Andreas ”trubaduren” Carlsson.
Att vi kommer göra succé är ingen tvekan!
Du måste lova att du gör det exakt som jag kommer ihåg.
Det är nu man skulle vilja boka en enkelbiljett till ingenstans,
för att sen komma tillbaka med solen och ljuset och låtsas som om att allt är glömt.
Eller låsa in sig tillsammans med Thåström och gå igenom livets funderingar.
Det är nu man funderar på hur livet skulle vara om man hade gått till höger istället för vänster,
ner istället för upp eller rentav bakåt istället för att kuta framåt.
Men vem kan svara på det?
Jag får hålla med Lars Winnerbäck,
”Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder.”
Även om jag kanske inte vill.
Istället för att bara vara och låta allt komma kan man sysselsätta sig,
göra om, göra nytt, göra rätt.
Förändra bör man annars dör man!
Att hösten på nå vis känns ”deppig” är väl inget nytt.
Allt går liksom inte så bra som det borde,
solen lyser inte lika starkt som den kan, tiden rinner iväg fortare än vanligt..
Men det sägs att efter regn kommer solsken, och det tror jag på!
Skulle kunna ge mycket för att få vara där just nu. Ge mig!!