En liten del av mitt jobb idag var lika med taco och tjejsnack. Otroligt trevligt och inte minst givande. Andra delar var mindre intressanta, så det behöver vi inte ta här. Kvällen har, som vanligt på måndagar, tillbringats hos familjen Berg/Wretling. Bebismys, snack, tv-tattande och som vanligt garv.
Vi diskuterade hej vilt och kom in på typ mani.  

Jag drog ett exempel på en person jag mött, där besatthet lyste, sådär obehagligt. För det finns vissa som är så besatta, det kan vara ex: en produkt, en kur, en metod eller politik.
När jag träffar en sådan person blir jag uttråkad, och samtidigt
ointresserad och på nå vis vill jag bara kritisera, sätta mig tvärtemot allt den säger.
Mitt förslag handlade, som igår, om sex.

När jag satt och "lyssnade" på denna person så såg jag bara en bild på hur han har sex med sin tjej och stället för att skrika hennes namn eller typ Jaa eller vad fan man vill skrika så skriker han:
-ÅÅHHHH Centerpartiet,Åhhh Maud Olofsson!! Typ. Idioti.

Jag fattar inte, men varje gång jag stöter på en sådan person så maler jag på med motargument,
fast jag kanske inte vet vidare värst mycket om det,
men bara för att få sätta mig på tvären, för att få reaktion, för att se om det finns
någon person där på andra sidan. 
Då personen ifråga har ett bra svar, ett svar som stämmer, 
så att man märker att det är helt rätt, att den är väldigt påläst så ger jag upp.
Fine du vet allt om detta eller allt du sagt är sant.
Men för det mesta, då det inte finns något bra svar, inget egentligen rätt eller fel.
Då blir jag så nöjd, så mallig och reser mig då för att gå iväg
med det fjantiga "stolt-leendet"!  

 
Mani kan vara en riktigt otäck sak...